Ballistiska tyger kan klassificeras baserat på de fibermaterial som används; Vanliga exempel är aramidfibrer, hög-polyetenfibrer med hög prestanda och andra hög-fibermaterial. Aramidtyger kännetecknas av hög hållfasthet och bra värmebeständighet, vilket gör att de används i stor utsträckning i skyddsutrustning, medan högpresterande polyetenfibrer erbjuder fördelarna med låg densitet och hög hållfasthet, vilket gör dem vanliga i produkter där minskning av utrustningens vikt är en prioritet. Varje material har distinkta egenskaper vad gäller styrka, vikt, värmebeständighet och bearbetbarhet.
Ballistiska tyger kan också kategoriseras i typer som vävda tyger, enkelriktade tyger och fler-kompositmaterial. Vävda tyger har typiskt en stabil struktur som bildas genom sammanflätning av varp- och inslagsgarn, som erbjuder god strukturell integritet och nötningsbeständighet. Däremot skapas enkelriktade material genom att rikta in hög-hållfasta fibrer i en specifik riktning och kombinera dem till en fler-kompositstruktur för att förbättra energiavledningsförmågan. Material med olika strukturer lämpar sig för olika skyddsprodukter; faktiska valet beror på produktdesign och specifika användningskrav.
Tyger kan också klassificeras utifrån om de fungerar som förstärkning för mjuka eller hårda skyddsmaterial. Mjuka skyddsmaterial prioriterar flexibilitet, låg vikt och bärkomfort, vilket gör dem lämpliga för föremål som skyddsdräkter och västar. Hårda skyddsprodukter kräver emellertid ofta kombination med hartser, keramik eller andra material för att bilda komponenter med överlägsen strukturell styrka, där tyget främst tjänar till att ge förstärkning och underlätta energiavledning.
Ballistiska tyger kan delas upp ytterligare baserat på specifika driftsmiljöer-som lätta,-högtemperaturbeständiga, nötningsbeständiga-och väderbeständiga-komposittyger. Eftersom kraven på lättviktsdesign, komfort och omfattande prestanda i skyddsutrustning fortsätter att öka, är en enda klassificeringsmetod ofta otillräcklig för att täcka hela produktsortimentet. Följaktligen innebär materialval vanligtvis en samtidig bedömning av fibertyp, tygstruktur, skyddsnivå och den avsedda slutanvändningsmiljön.
